James Rosenquist
gigatos | maj 26, 2022
Sammanfattning
James Rosenquist (29 november 1933-31 mars 2017) var en amerikansk konstnär och en av popkonströrelsens förespråkare. Med utgångspunkt i sin bakgrund som skyltmålare utforskade Rosenquist i sina verk ofta reklamens och konsumtionskulturens roll i konsten och samhället och använde sig av tekniker som han lärt sig genom att göra kommersiell konst för att avbilda populärkulturella ikoner och vardagliga föremål. Även om hans verk ofta har jämförts med verk av andra nyckelpersoner inom popkonströrelsen, såsom Andy Warhol och Roy Lichtenstein, var Rosenquists verk unika på det sätt att de ofta använde sig av surrealistiska element genom att använda fragment av reklam och kulturella bilder för att betona reklamens överväldigande karaktär. Han blev 2001 invald i Florida Artists Hall of Fame.
Rosenquist föddes den 29 november 1933 i Grand Forks, North Dakota, som enda barn till Louis och Ruth Rosenquist. Hans föräldrar var amatörpiloter av svenskt ursprung som flyttade från stad till stad för att söka arbete och slutligen bosatte sig i Minneapolis, Minnesota. Hans mor, som också var målare, uppmuntrade sin son att ha ett konstnärligt intresse. I junior high school vann Rosenquist ett korttidsstipendium för att studera vid Minneapolis School of Art och studerade därefter måleri vid University of Minnesota 1952-1954. År 1955, vid 21 års ålder, flyttade han till New York City med ett stipendium för att studera vid Art Students League och studerade för målare som Edwin Dickinson och George Grosz. När Rosenquist talade om sin erfarenhet vid Art Students League sade han: ”Jag studerade endast med de abstrakta konstnärerna. De hade kommersiella konstnärer där som undervisade i kommersiellt arbete, men jag brydde mig inte om det. Jag var bara intresserad av – se här är hur det började. Jag var intresserad av att lära mig att måla Sixtinska kapellet. Det låter ambitiöst, men jag ville gå på muralskolan”. Medan Rosenquist studerade i New York tog han ett jobb som chaufför, innan han bestämde sig för att gå med i International Brotherhood of Painters and Allied Trades. Som medlem i facket målade Rosenquist reklamskyltar runt Times Square och blev slutligen huvudmålare för Artkraft-Strauss och målade skyltar och fönster på Fifth Avenue. År 1960 slutade Rosenquist att måla skyltar efter att en vän dött efter att ha fallit från en byggnadsställning på jobbet. Istället för att arbeta med kommersiella verk valde han att fokusera på personliga projekt i sin egen studio och utvecklade sin egen distinkta målarstil som behöll den typ av bildspråk, djärva nyanser och skala som han använde när han målade reklamskyltar.
Rosenquists karriär inom kommersiell konst började när han var 18 år gammal, efter att hans mamma uppmuntrat honom att ta ett sommarjobb som målare. Han började med att måla Phillips 66-skyltar och besökte bensinstationer från North Dakota till Wisconsin. Efter att ha slutat skolan tog Rosenquist en rad småjobb och vände sig sedan till skyltmålning. Mellan 1957 och 1960 försörjde sig Rosenquist som skyltmålare. Rosenquist tillämpade skyltmålningstekniker i de storskaliga målningar han började skapa 1960. I likhet med andra popkonstnärer anpassade Rosenquist reklamens och popkulturens visuella språk till konstens sammanhang: ”Jag målade reklamskyltar ovanför varje godisbutik i Brooklyn. ”Jag blev så pass att jag kunde måla en Schenley whiskeyflaska i sömnen”, skrev han i sin självbiografi från 2009, Painting Below Zero: Notes on a Life in Art. Time Magazine konstaterade att ”hans kraftfulla grafiska stil och målade montages hjälpte till att definiera 1960-talets Pop Art-rörelse”.
År 2003 frågade konstkritikern Peter Schjeldahl om Rosenquists tillämpning av teckenmålningstekniker på konst: ”Är det inte lite av ett billigt trick att importera metoden till konsten? Det var också Warhols fotosilkscreening och Lichtensteins uppdukning av paneler från serietidningar. Målet var i samtliga fall att smälta samman måleriets estetik med semiotiken i den mediadränkta samtida verkligheten. Den nakna effektiviteten i det antipersonella konstskapandet definierar den klassiska popkonsten. Det är som om någon bjuder in dig att inspektera den knytnäve som han samtidigt slår dig med.”
Rosenquist hade sina två första separatutställningar på Green Gallery 1962 och 1963. Han ställde ut sin målning F-111, en målning i rumsstorlek, på Leo Castelli Gallery 1965, som han blev internationellt hyllad för.
Men Rosenquist sa följande om sin medverkan i Pop Art-rörelsen: ”De kallade mig för popkonstnär eftersom jag använde igenkännbara bilder. Kritikerna gillar att gruppera människor. Jag träffade inte Andy Warhol förrän 1964. Jag kände egentligen inte Andy eller Roy Lichtenstein så väl. Vi uppstod alla separat.”
1971 kom Rosenquist till södra Florida efter att ha fått ett erbjudande från Donald Saff, dekanus vid University of South Floridas College of Fine Arts, att delta i skolans Graphicstudio, ett initiativ för konstsamarbete. Under de följande åren förblev Rosenquist en viktig medarbetare i studion, samarbetade med studenter och andra konstnärer och producerade många egna verk, för att slutligen skapa sin Aripeka-studio 1976. Rosenquist skulle fortsätta att resa till Florida under hela sin karriär och konstnären utvecklade flera beställningsarbeten för samhället, bland annat två väggmålningar för Floridas statskapitolium och en skulptur för Johns Hopkins All Children”s Hospital, förutom att han satt med i Tampa Museum of Art”s Board of Trustees.
Rosenquists målningar har visats i lobbyn på Key Tower i Cleveland, Ohio. Hans F-111 stod utställd där i många år.
Efter att ha blivit hyllad producerade Rosenquist storskaliga beställningar. Bland annat den tredelade sviten The Swimmer in the Econo-mist (1997-1998) för Deutsche Guggenheim i Berlin, Tyskland, och en målning som planerades för taket i Palais de Chaillot i Paris, Frankrike.
Zon: Rosenquist nämner sitt verk Zone från 1961 som en vändpunkt i utvecklingen av sin egen personliga estetik, eftersom verket var det första som använde sig av monumental skala, en återkommande aspekt av Rosenquists konst som exemplifieras i hans många väggmålningar. Zone fungerade också som en språngbräda i Rosenquists konstnärskap genom att den fungerade som ett avsteg från hans tidigare verk, där han rörde sig bort från tidigare experiment inom den abstrakta expressionismen, och bilden beskrivs av Rosenquist som hans första popverk. Verket, som är utfört i olja på två separata delar av duk, exemplifierar början av popkonströrelsen genom det sätt på vilket Rosenquist tar bilder från massmedia, genom att använda en bild på en tomat och ett urklipp från en annons för handkräm. De två bilderna är uppdelade i separata zoner, som tjänar till att fokusera på visuella paralleller som t.ex. tomatstjälkens båge och kvinnans ögonfransar, samt illustrerar Rosenquists karakteristiska, ofta surrealistiska, fragmenterade komposition.
Utvald ordförande: James Rosenquists President Elect, som släpptes samma år som Zone, är ett av hans mest kända verk, där konstnären översätter ett porträtt av John F. Kennedy från en kampanjaffisch till en stor bildskärm. Målningen innehåller också en överlagrad bild av en hand som håller i en tårta i gråskala, samt baksidan av en Chevrolet. Rosenquist använder ikoner inom populärkulturen för att undersöka berömmelse och förhållandet mellan reklam och konsument, och utforskar den typ av berömmelse och ikonografi som följer med amerikansk politik. Med President Elect försöker Rosenquist göra ett uttalande om den nya roll som reklam och massmedia hade under Kennedys kampanj. ”Jag var vid den tiden mycket intresserad av människor som gjorde reklam för sig själva”, säger Rosenquist. ”Varför satte de upp en reklam för sig själva? Så det var hans ansikte. Och hans löfte var en halv Chevrolet och en bit gammal kaka.” I målningen kontrasterar Rosenquist porträttet av Kennedy mot tårtan och Chevrolet för att visa hur varje element marknadsförs till amerikanska konsumenter.
F-111: 1965 färdigställde James Rosenquist F-111, ett av de största och mest ambitiösa verken i sin samling. Målningen, som sträcker sig över 83 fot och 23 dukar, påminner i sin skala om Rosenquists arbete med reklamskyltar och illustrerar en skildring i naturlig storlek av flygplanet F-111 Aardvark. Målningen var ursprungligen tänkt att täcka alla fyra väggarna i huvudrummet i Castelli-galleriet på Manhattan, och uppta hela varje vägg utan någon form av visuell relief, för att kasta en imponerande, kontinuerlig bild av kriget. F-111 målades under Vietnamkriget och kontrasterar bilder från kriget med kommersiella bilder från reklam, som visar däck, en tårta, glödlampor, en flicka i en salongsfrisör, bubblor och spaghetti. Rosenquist ställer bilderna från annonserna mot planet för att antyda grafiska scener från kriget, med trasiga glödlampor nära cockpit som speglar bomber som faller från planet, och hårfönens huva som ett eko av en missil. Rosenquist använder målningen för att ifrågasätta marknadsföringens roll och bevakningen av kriget och beskriver planet som ”flygande genom konsumtionssamhällets flak för att ifrågasätta samverkan mellan dödsmaskinen i Vietnam, konsumtion, media och reklam”.
Rosenquist fick många utmärkelser, bland annat valdes han till ”Art In America Young Talent USA” 1963, utsågs till sexårig ledamot i styrelsen för National Council of the Arts 1978 och fick Golden Plate Award av American Academy of Achievement 1988. År 2002 tilldelade Fundación Cristóbal Gabarrón honom sitt årliga internationella konstpris som ett erkännande av hans bidrag till den universella kulturen.
Från och med de första retrospektiven av hans tidiga karriär 1972, som organiserades av Whitney Museum of American Art i New York och Wallraf-Richartz Museum i Köln, har Rosenquists verk varit föremål för flera galleri- och museiutställningar, både i USA och utomlands. Solomon R. Guggenheim Museum anordnade 2003 en retrospektiv utställning över hela hans karriär som reste internationellt och som organiserades av curatorerna Walter Hopps och Sarah Bancroft.
Hans F-111, som visades på Jewish Museum 1965, nämns i ett kapitel i Douglas Couplands Polaroids from the Dead.
Rosenquist gifte sig två gånger och fick två barn. Med sin första fru Mary Lou Adams, som han gifte sig med den 5 juni 1960, slutade hans första äktenskap i skilsmässa. År 1976, ett år efter skilsmässan, flyttade han till Aripeka i Florida. Hans andra fru var Mimi Thompson, som han gifte sig med den 18 april 1987, med vilken han fick ett barn: Han fick ett barn med honom, Lily.
Den 25 april 2009 brann det i Hernando County i Florida, där Rosenquist hade bott i 30 år, och hans hus, ateljéer och lagerlokaler brann ner. Alla hans målningar som förvarades på fastigheten förstördes, inklusive konst för en kommande utställning.
Rosenquist avled i sitt hem i New York City den 31 mars 2017 efter en lång tids sjukdom; han var 83 år gammal. Bland de efterlevande finns hans fru Thompson, en dotter Lily, en son John och ett barnbarn Oscar.
Källor
