Lyonel Feininger
gigatos | maj 30, 2022
Sammanfattning
Lyonel Charles Adrian Feininger († 13 januari 1956 ibid.) var en tysk-amerikansk målare, grafiker och karikatyrtecknare. Från och med 1909 var han medlem i Berlin-secessionen. Med sitt arbete vid Bauhaus sedan 1919 är han en av de viktigaste konstnärerna inom den klassiska modernismen.
Feininger började måla först vid 36 års ålder. Dessförinnan hade han länge arbetat som kommersiell karikatyrtecknare för olika tyska, franska och amerikanska tidningar och tidskrifter. Han utsatte sitt arbete för en hård självkritisk granskning och utvecklade snabbt en mycket distinkt målarstil med utgångspunkt i sina karikatyrer. I hans målningar är föremålen abstrakta och kreativt överdrivna. Den styrka och det uttryck som Feininger uppnådde på detta sätt påverkade många samtida konstnärer och gjorde honom viktig och framgångsrik. I sina verk tog Feininger ofta upp bildmotiv och kompositioner från sina egna karikatyrer och skisser.
Berömda är till exempel hans teckningar av småstadsidyller från 1905 i Ribnitz och Damgarten, liksom hans bilder av kyrkor och bykärnor i Weimarregionen i Thüringen, där han flera gånger arbetade och studerade mellan 1906 och 1937. Bilderna är oftast namngivna och numrerade efter respektive by (Gelmeroda, Niedergrunstedt, Possendorf, Mellingen, Vollersroda, Tiefurt, Taubach, Gaberndorf, Oberweimar, Zottelstedt med flera).
Carl Léonell Feininger föddes som son till två framstående tysk-amerikanska musiker, konsertviolinisten Karl Friedrich (senare Charles) Feininger och pianisten och sångerskan Elizabeth Cecilia Lutz. År 1887, vid 16 års ålder, kom Feininger till Tyskland för att ansluta sig till sina föräldrar som var på konsertresa i Europa. Med deras tillåtelse fick han gå på Hamburgs skola för konst och hantverk. Den 1 oktober följande år klarade han inträdesprovet till Berlins kungliga konstakademi. Han började tidigt teckna för förlag och tidskrifter. År 1892 började han studera vid Académie Colarossi i Paris, som hade grundats av den italienske skulptören Filippo Colarossi. Efter sju månader i Paris återvände han 1893 till Berlin, där han blev frilansande illustratör och karikatyrtecknare för tidskrifterna Harpers Young People, Humoristische Blätter, Ulk och die Lustigen Blätter.
1901 gifte sig Feininger med pianisten Clara Fürst, en elev till Artur Schnabel och syster till målaren Edmund Fürst. Efter att ha träffat konstnären Julia Berg, född Lilienfeld (1881-1970), 1905 skilde han sig från sin fru Clara och sina två döttrar Leonore och Marianne. I februari 1906 besökte han Julia Berg i Weimar, där hon studerade vid den storhertigliga konstskolan. Tillsammans reste de till Paris i juli, där deras son Andreas (1906-1999) föddes. I juli 1906 träffade Feininger Robert Delaunay och Henri Matisse i Paris. Han skrev kontrakt med Chicago Sunday Tribune för två serier, The Kin-der-Kids och Wee Willie Winkie”s World, som nu räknas till klassikerna i genren, men båda slutade tidigt. År 1908 gifte sig Lyonel Feininger och Julia Berg och bosatte sig i Berlin. De fick ytterligare två söner, Laurence (1909-1976) och Theodore Lux (1910-2011). År 1909 blev han medlem i Berlins sektion.
År 1911 ställdes sex av Feiningers målningar ut på Paris Salon des Artistes Indépendants (”Salon of Independent Artists”) på Pont d”Alma. Därefter kom han i kontakt med kubismen. 1912 träffade konstnären konstnärsgruppen Brücke och skapade sina första arkitektoniska kompositioner.
Tillsammans med konstnärerna i ”Blaue Reiter” deltog han 1913 i den första tyska höstsalongen i Berlins galleri ”Der Sturm” på inbjudan av Franz Marc. År 1914 gjorde Feininger en etsning och förberedde konstnärliga modeller av järnvägar för industriell leksaksproduktion. Han hade också en utställning tillsammans med bland annat Moritz Coschell på Arnold Gallery i Dresden. Han återvände till Berlin när första världskriget bröt ut. Feiningers första separatutställning öppnades den 2 september 1917 i galleriet Der Sturm. På utställningen fanns 45 målningar och 66 andra verk. En annan separatutställning hölls i oktober 1918 av Galerie Neue Kunst Hans Goltz i München. I november samma år anslöt sig Feininger till ”Novembergruppen” som startades av Max Pechstein och César Klein och träffade Walter Gropius. 1919 utsåg Gropius honom till chef för den grafiska verkstaden vid Bauhaus i Weimar. I mitten av augusti flyttade Feininger med sin familj till Gutenbergstraße 16 i Weimar. I enlighet med Bauhaus” holistiska ambitioner ägnade han sig också åt musik 1921 och komponerade sin första fuga.
Feininger tillbringade gärna sommarmånaderna vid havet, först ensam på Rügen (från 1892), senare tillsammans med sin fru Julia och sönerna Andreas, Laurence och Theodore Lux på ön Usedom, som han utforskade på cykel 1908-1921 från sina bostäder i Heringsdorf, Neppermin och Benz, där han flera gånger målade Peterskyrkan i Benz, och 1924-1935 i Deep på den pommerska Östersjökusten nära Kolberg. Under sina vistelser vid havet gjorde han många skisser (”naturanteckningar”), vars motiv han återkommer till i senare verk.
Under sommarmånaderna 1918 och 1919 reste Feininger, på grund av reseförbud för amerikanska medborgare, till Braunlage (Oberharz) genom förmedling av galleristen Herwarth Walden i Berlin och fotograferade staden och dess omgivningar i ett antal verk – bland annat kyrkan St. Trinitatis, skogshuset Brunnenbach och herrgården i det före detta glasbruket. Sommaren 1918 inledde han sitt träsnideriarbete i Braunlage, vilket var betydelsefullt för hans senare arbete.
Läs också: biografier – E.E. Cummings
Feininger vid Bauhaus, ofrivilligt slut på sitt arbete i Tyskland
Feininger utsågs till den första Bauhaus-mästaren av Walter Gropius i Weimar 1919 när det statliga Bauhaus grundades. Till en början var han chef för tryckverkstäderna fram till 1925. Feininger bodde med sin familj från sommaren 1919 till sommaren 1926 på Gutenbergstrasse 16 i Weimar, ett hus som fortfarande finns kvar. År 1921 publicerades en portfölj med linoljecuts av Feininger som hans första publikation från Bauhaus. År 1923 bodde Feininger i Erfurt. I New York ställdes 47 målningar, akvareller, teckningar och grafik ut i Anderson Gallery: En samling av modern tysk konst. År 1924 grundade Feininger, Paul Klee, Wassily Kandinsky och Alexej von Jawlensky utställningsgruppen Die Blaue Vier. Efter att Bauhaus i Weimar 1924 fick sin finansiering minskad med 50 procent till följd av framställningar från hantverkare i Thüringen och det tysk-völkiska blocket i Thüringens delstatsparlament, kunde Bauhaus grundas på nytt i Dessau våren 1925. Den 30 juli 1926 flyttade Feininger och hans familj in i ett av de nybyggda husen i Dessau. På egen begäran befriades Feininger från alla undervisningsskyldigheter vid Bauhaus. På Walter Gropius begäran förblev han ”mästare” fram till 1932.
Mellan 1929 och 1931 arbetade han på inbjudan av staden Halle (Saale) med sammanlagt elva expressionistiska vyer av staden, särskilt Marktkirche, den så kallade katedralen och det röda tornet. För detta ändamål hade han en ateljé i Moritzburgs porttorn till sitt förfogande. År 1931 köpte staden alla 11 målningar och 29 teckningar av denna cykel för sitt konstmuseum.
Efter NSDAP:s seger i kommunalvalet i Dessau 1932 lämnade Bauhaus staden och bosatte sig i Berlin som en privat driven skola. Lyonel och Julia Feininger flyttade till Berlin-Siemensstadt samma år. Bland annat med hjälp av konstsamlaren Hermann Klumpp från Quedlinburg kunde paret lämna Nazityskland för USA den 11 juni 1937, där Feininger arbetade som frilansande målare i New York.
Under den nationalsocialistiska eran betraktades Feiningers verk officiellt som ”degenererad konst”. Nationalsocialisterna konfiskerade 378 verk av konstnären från offentliga samlingar. Några månader efter hans avresa visade de åtta målningar (stadsvyer), en akvarell och tretton träsnitt på utställningen Degenerate Art i München.
Läs också: biografier – Strabon
Feininger i New York
Feininger besökte New York redan 1936, undervisade vid Mills College i Oakland under sommarmånaderna och förberedde sin flytt till USA. Om han ansågs vara en amerikansk målare i Tyskland var han praktiskt taget okänd för New York-publiken efter sin återkomst som ”tysk”. ”Sommaren 1937 undervisade han återigen vid Mills College och producerade sina första akvareller (Manhattan at Night), som handlade om New York. År 1939 fullbordade han motiv av Östersjön och Djup i Pommern, som han redan hade påbörjat i Tyskland. Ett år senare påbörjade han en serie ”Manhattanbilder” som handlade om modern skyskrapsarkitektur och gatukanjoner. Även om Feininger bodde i New York förblev de minnesvärda motiven från hans forna hemland ett viktigt bildtema för Feininger. 1944 träffade han Fernand Léger och ställde för första gången ut en retrospektiv utställning på Museum of Modern Art tillsammans med Marsden Hartley. År 1947 valdes han till ordförande för Federation of American Painters and Sculptors och ett år före sin död utnämndes han till medlem av National Institute of Arts and Letters.
Som medlem av Deutscher Künstlerbund deltog Feininger i den tredje årliga utställningen i Hamburg Kunsthalle 1953 och ställde även ut i Frankfurt, Baden-Baden och Düsseldorf under de följande åren fram till 1956.
Feininger dog 84 år gammal i sin lägenhet (235 East 22nd Street) i New York. Han begravdes på Mount Hope Cemetery i Hastings-on-Hudson (Westchester County, New York). Hans son Andreas Feininger blev en välkänd fotograf i New York. Hans son Laurence Feininger (musikforskare) dog 1976 i Freienfeld, Italien.
Världens enda museum om målaren ligger i Harzbergen i världsarvsstaden Quedlinburg. Här bodde Hermann Klumpp, som hade studerat vid Bauhaus i Dessau från 1929 och blev vän med Feiningers. Innan Lyonel Feininger lämnade Tyskland i juni 1937 lämnade han mer än 60 målningar och mer än 1 000 pappersarbeten till sin vän för att rädda dem från konfiskering och förstörelse av nationalsocialisterna. Efter Lyonel och Julia Feiningers död ägde långa och komplicerade förhandlingar rum på 1970-talet mellan barnens advokater och DDR:s myndigheter, vilket resulterade i att nästan alla målningar återlämnades till sönerna. De tio återstående målningarna och pappersarbetena förblev i Hermann Klumpps ägo, som donerade dem till grundandet av Lyonel Feininger-galleriet i sin stad Quedlinburg. År 1986 öppnades ett personligt museum tillägnat målaren med Dr. Hermann Klumpp-samlingen som permanent lån. I dag har det världens näst största samling av konstnärens verk. År 2019, i och med inrättandet av Armin Rühl-stiftelsen Lyonel Feininger Collection, knöts en viktig samling tidiga karikatyrer och komiska teckningar av Feininger permanent till museet.
Harvard Art Museums i Cambridge (USA) har den största delen av Lyonel Feiningers kvarlåtenskap och därmed den mest omfattande samlingen av hans verk.
Ytterligare Feininger-samlingar finns i Harald Löbermanns samling i Kunstsammlungen Chemnitz (298 tryck, teckningar och akvareller från perioden 1910-1955) och i Kunstmuseum Moritzburg Halle (Saale), där tre av de tidigare elva Halle-bilderna nu återigen är permanent utställda. Dessutom finns det många akvareller, teckningar, skisser, tryck och fotografier av konstnären. I staden Halle (Saale) anordnades 2019 en audiovandring som följer Feiningers målningar genom den historiska gamla staden.
Lyonel Feininger deltog i documenta 1 (1955) och postumt även i documenta III 1964 i Kassel.
Från 1921 ägnade sig Feininger också åt att komponera musikaliska verk. Han skrev flera fogar för orgel och tog sin utgångspunkt i sin förebild Johann Sebastian Bach.
Källor
